Det står i detta nu en helt fantastisk människa i mitt kök och lagar mat åt mig. Jag vet inte vad det blir men jag sitter bara här och njuter. Det är en bakissöndag av sällan skådat like, det blir lätt så när det har varit Smålands/Helsingborgshäng kvällen innan. Det var dock fantastiskt roligt igår! Jag mötte upp Jonas, Felicia, Kim, chefens pöjk, Emil och några fler vid triangeln vid 18tiden och det blev bärs på möllan. Det blev ganska många bärs på Häng bar innan Nitad skulle spela så jag snubblade hem redan vid 22tiden, haha! Idag har jag alltså mått som jag förtjänat och ganska mycket tid av dagen har spenderats framför teven/datorn i sällskap med serier, coca cola och ovan nämnda fantastiska människa. 

Nu ser jag dock fram emot vardag igen, nästa vecka blir det vfu i Kirseberg, middagsdate med Matilda, dans med Anna, bredvidgång på nya jobbet, inflyttningsfest hos Linnea och Nicho och plugg så klart. And I like it, loves it!

(Hurra hurra, vad det är roligt i Moskva) jag vill dansa med dig, och du är nästan som jag!

Har precis kommit hem från Malmö dansakademi där jag och Anna varit på en nybörjarkurs i lindy hop. Så fantastiskt kul och trots att jag inte har någon som helst koordinationsförmåga eller rytm i kroppen så anmälde jag mig till en tolv veckors kurs. Såatte nu jävlarimej ska det dansas lindy varje onsdag kväll! Shit, vilken adrenalinkick. 

Nu sitter jag och mina sambosar med varsitt glas vin och lyssnar på gamla cd-skivor. 

Livskvalitet deluxe!

Vem kan rå för ett bultande hjärta?

Snälla, berätta. Jag såg precis klart Brokeback Mountain och fullkomligt överväldigades av känslor. Jag greps av den omöjliga kärleken, förbannade envishet och intolerans och förlamades av den sorg och den smärta som saknad och förlorad kärlek kan ge. Som den obotlige jävla romantiker jag är har jag ju alltid envist hävdat att, och strävat efter, det faktum att jag tror att kärlek kan övervinna allt. Strävat efter det faktum att jag tror att det är kärlek som får oss att överleva och stå ut i den stundtals krassa värld vi lever i.  Nu må detta vara en film, men jag känner ändå att så mycket av handlingen, av känslorna, existerar i vår verklighet men att vi väljer att förneka eller förenkla det vi känner. Och det gör mig ont, det gör mig ibland arg och ledsen när vi människor inte lever i samspel och harmoni med varandra, att vi inte låter kärleken vägleda oss. Är vi rädda att förlora den? Kärleken? Är vi rädda att det ska bli fel, att det är fel att låta sig härledas av den kanske grundläggande av känslor? Att låta hjärtat styra? 

Jag vill bara inte tro att vi väljer bort kärlek, överlag, i relationer, i vänskap för att vi är rädda. Jag vill inte heller tro att det är fel att låta hjärtat styra, så länge man inte är dumdristig. 

Slutsats; jag tänker fortsätta tro på kärleken.

Tröttsamhet

Det är förmodligen inte ett ord man finner i Svenska Akademiens ordlista, men det är ordet för dagen. Tröttsamhet. Jag är så trött, så trött och tycker att en del saker i min vardag känns tröttsamma. Och tråkiga. Det är tröttsamt att bli ansatt och tvingas hamna i försvarsställning varje gång jag talar med en person, likväl som det är såförbannatjävlatråkigt och onödigt. Onödigt är det att ständigt ifrågasätta personen du ringer för att tala med och onödigt är det att inte lita på dennes ord. Onödigt och tröttsamt och tråkigt och energikrävande.

Min måndag är tröttsam, tråkig, onödig och energikrävande, och jag har tröttnat på den, så nu tänker jag ägna mig åt något, eller någon, som ger mig ny energi och gör mig på bättre humör.

Sunday morning (when the rain begins to fall)

Att äntligen få komma hem, brygga en kanna te och få sätta sig i fåtöljen efter natt(klubbs)jobb är en så fruktansvärt skön känsla. Att bara få varva ner, skriva lite, röka nån cigg, kolla någon serie och somna. Så jävla underskattade företeelser, tills efter en sådan här natt. 

 Varenda gång jag jobbar på det här utestället förundras, förvånas och förbannar jag  över hur illa människor beter sig när de är ute, otrevligheter, ingen självkontroll, ingen självinsikt, inget vanligt hyfs eller sunt förnuft. Jag tycker inte att man kan skylla på den gamla klyschan här att "ääähh men de är ju fulla" -  cut the crap. Så stor inverkan ska inte alkohol ha på människor som går ut för att ha roligt en kväll, inte kan väl varenda uns av det goda i en försvinna? 

Jag vet inte, men det är svårt att släppa den tanken när man väl har börjat fundera på det. Dock ska jag försöka släppa den nu och istället sova, snart är det vardag igen, vilket i hög grad innebär att det är dags att försöka vända tillbaka på dygnet.

God natt. Eller god morgon.