Häromdagen hamnade jag på golvet. Bokstavligt och bildligt och allt det där talat. 

Jag hamnade på golvet, upp och ner, omtumlad, överkörd. Helt jävla oförmögen att varken tänka klart eller resa mig upp låg jag på golvet och försökte hantera livet och lyssna på Bob Dylan.

Och jag undrade varför människor ger upp jag undrade varför det finns människor som vägrar se helhetsbilder och jag undrade varför ömsesidig respekt är ett så sällsynt fenomen. Och jag kände mig så jävla naiv och uttömd, så jävla godtrogen och utnyttjad och dum och klok på samma gång. Och jag hatade den här jävla världen, för att vi lever i en jävla värld där rasister sitter i  Sveriges riksdag, där den svenske utbildningsministern vill att barn i fjärdeklass ska få betyg, där rasister begår våldsbrott i min stad och det i media beskrivs som ett "bunkaslagsmål", där psykvården bortprioriteras och hela avdelningar läggs ner, där anhöriga får försöka hjälpa och ta ansvar för människor i svårigheter utan att ha någon som helst kompetens inom psykiatrivård, där anhöriga inte erbjuds någon hjälp utan en bara antar att det finns ett större nätverk MEN HALLÅ om det inte gör det då?, där det i USA 2014 läggs fram antihomolagar, där Ryssland med sin ohumana politik och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna får stå värld för OS, där köttkonsumtionen alarmerande ökar men köttätarna skiter i det för att kött är ju gott ochjagskiterväliattdetärdåligtförmiljönochsyndomdjuren, där små barn fostras in i stereotypa könsroller för att så har det ju alltid varit och pojkar är ju pojkar och flickor är ju flickor och HALLÅ det är faktiskt skillnad mellan könen, där inte alla människor kallas sig feminister för HALLÅ det är ju faktiskt skillnad mellan könen och feminister är bara bittra kärringar som sitter och dricker vin och hatar män, och jag hatar att folk faktiskt läser det här på Blondinbellas jävla blogg och tycker att det är bra, och fan. Jag orkar inte. Det finns så mycket som jag inte orkar i den här världen. Som gör mig matt. Och trött. Och ledsen. Och jag vet att jag bara skriver här när det händer saker som gör att jag hamnar på golvet. 

Och så måste jag påminna mig om att det faktiskt finns godhet och kärlek i den här världen också. Jag vet det. Men idag, och häromdagen, så är det så långt borta.